En grinig man i nedre pensionsåldern klev ut från en port i Norrtuna. Han hade ett paraply i handen. Hans mungipor liksom drogs mer och mer neråt för varje steg han tog. Han tyckte inte om hösten. Det var förvisso fortfarande någorlunda varmt ute men det hade börjat blåsa lite grann och han kände hur hösten kröp sig allt närmare. Det var den 5/9-10 så egentligen behövde han inte vara så sur ännu men han visste vad som komma skulle. En lång, kall vinter efter en lång och regnig höst. Sen skulle våren och sommaren bara svischa förbi honom.
WROOOM! WROOOOM!
Precis så tänkte han. Som de där två sportbilarna. Hm, en Corrado och en DS3 Racing. Han gillade sportbilar. Hans mungipor drogs lite uppåt, liksom mot hans vilja. Nåja, tänkte han, när han ökade på stegen. Han hade bråttom om han skulle hinna innan de skulle stänga på det lilla bageriet som låg i närheten av Östergatan. Han klev på tåget och satte sig till rätta så att han slapp sitta bredvid någon och så han åkte i tågets färdriktning. Han tittade ut genom fönstret och tänkte på de goda smörbullarna. Han skulle köpa smörbullar på det lilla bageriet. Hans son tyckte så mycket om dem. Det var länge sen de sågs. Han har så fullt upp på jobbet tänkte mannen.
Väl framme vid Södertälje centrum hade bussen redan gått. Han promenerade genom staden och skulle precis gå över klaffbron. Här hade han gått många gånger. Han vände sig om och tittade på klockan på St Ragnhilds kyrka, den var 20 minuter i sex, han skulle hinna innan de stängde.
WROOOM! WROOOM! WROOOM!
Men vad är nu detta, fler sportbilar. Så fort de kör, tänkte mannen, och i den här trafiken. Han kunde sina sportbilar. En Corvette var det och så en Crossfire. Och den lilla röda, det var en GT-R, en sådan hade han inte tackat nej till om han skulle vunnit en. Han tog upp sin mobiltelefon ur fickan och skulle precis ringa till sonen när det ringde.
-Hallå?
-Tjena farsan, det är Gurra. Jag blir lite sen idag. Vi måste ta häng på ett gäng busbilar, de kör alldeles för fort och är på väg österut på Erik Dahlbergs väg. Martin och jag tror oss veta var de brukar hänga så vi åker dit och kollar, men det är lugnt farsan, vi kommer på fika sen.
-Det är ok, du har så mycket att göra på jobbet. Kom innan de låser porten bara.
-Visst farsan, det är lugnt. Men lyssna på det här då, vi misstänker att de har lämnat ett meddelande med osynlig skrift om var de har gömt stulna bilar. Men vi får berätta mer när vi kommer. Toodiloo så länge.
-Mmm, hej hej.
