-
Difficulty:
-
-
Terrain:
-
Size: 
(large)
Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions
in our disclaimer.
Detta är Yngve Myrslok´s & Rydström´s första nattcache som vi valde att göra till en multi för lite extra spänning och utmaning.Vi hoppas att ni får en spännande och skräckfylld upplevelse med denna. Berättelsen nedan är en sann historia men namnen har ändrats för respekt till efterlevade. Som sagt "Catch me if you dare"
Koordinaterna ovan är falska! läs noga och kolla all info om denna cach för att hitta de rätta.
Åttaåriga Anna blev den 1 Oktober 1602 lemlästad och dränkt av sin fosterfar när hon ville låna en spade för att bära gödsel till blommorna hon hade planterat.
Haraldsson skulle den 1 Okober med berått mod lemlästat och dränkt Anna i mossen.
»Enligt närvarande personers berättelse hade förenämnda Anna den 1 dennes omkring klockan 11 på dagen blivit av sin fosterfar Anders Haraldsson med en stor täljkniv stucken i magen så att en del av tarmarna och deras innehåll utlupit. Läkarhjälp hade blivit påkallad, men vid ankomsten till stället fanns flickan hava avlidit redan förliden gårdag kl. 7 em. Flickans ålder var 8 år. Hon var stor till växten. Av övre delen av buken något åt vänster sida fanns ett öppet sår, 1 1/4 tum långt och 3 linier brett. Sedan underlivet blivit öppnat, fanns hela de större nätet inflammerat och tarmarna betäckta med blod och utgjuten contenta från magen.»
De domhavande ombad den tilltalade att avgiva sanningsenlig bekännelse och då framkom att han vara född på Slätthult i Öxabäck socken av föräldrarna Johansson och dennes hustru Andersdotter, vilka båda avlidit innan Haraldsson uppnått 11 års ålder. Han flyttade då till en farbror i samma socken, vid namn XXXXXXXX, och bodde där tills han vid 21 års ålder flyttade till Björnåsen, där han gifte sig med avlidne XXX Hanssons änka XXXX Carlsdotter, med vilken han inte sammanavlat några barn. Haraldsson var av medelmåttig längd, något undersättig, med mörkt hår och mörka ögonbryn samt blek hy.
Flickan Anna, som inte var släkt med Haraldsson eller hans hustru, kom 1830, hon var då 6 år, enligt sockenstämmoprotokollet blev upptagen i Haraldssons hus , för att där emot årlig betalning av 25 Riksdaler njuta föda, kläder och uppfostran till dess hon själv mäktade försörja sig. Anna hade sedan oavbrutet vistats hos Haraldsson. Han hade inte uppburit något förskottsbetalning för innevarande år, men betalningens skulle för innevarande år skulle utfalla i dessa dagar.
Vidare framkom att Haraldsson onsdagen den 1 Oktober kl. 11 förmiddagen varit i vedskjulet sysselsatt med att tälja selstickor men en kniv, vars blad var ganska långt och något över en tum brett. Anna hade då kommit fram till honom och bad att få låna en spade, på vilken hon ville bära gödsel till de blommor hon planterat. I början var Haraldsson ovillig att låna Anna spaden, men efter en stund lovade han att uppfylla hennes begäran.
Han låtsades leta bland övrig träbråte efter en spade och inlett flickan i samma sysselsättning, där han med den kniv han kvarhöll i handen av vilja under en förstulen rörelse tillfogade Anna det styng som hon avled av dagen därpå. Han försökte att hindra flickan att skrika genom att en stund hålla för hennes mun, men släppte henne snart, varvid hon skrikande, med handen för magen, sprang till mossen.
Av fruktan för att bli gripen hade Haraldsson, tidigt på morgonen, påföljande dag sprungit till mossen för att dränka Anna, och kom efter ett dygn tillbaka hem igen. Han skickade då bud till åklagaren och bad att denne skulle sända någon som tog honom i förvar. Innan denne man kom fram hade grannarna redan fängslat Haraldsson.
Flera vittne från byn var inkallade till tinget. Hustrun berättade hur Anna hade kommit gråtande i rummet där hon tillsammans med bägge pigorna satt och arbetade. Hon hade berättat att »Morbror stötte mig med en kniv i magen», och bad att få lägga sig. Hustrun som ville försvara sin make, bad att flickan inte skulle upprepa sin beskyllning, utan säga att det var en olyckshändelse, och att hon stött sig på en gärdsgårdsstake.
Pigan vittnade, att Anna kommit in och sade: »Se vad morbror gjort», varvid hustrun svarat »Säg inte så, det går väl över».
Pigan Anna Charlotta som endast en kort tid hade varit i Haraldssons tjänst, berättade att Haraldsson ofta låtit märka att han inte tyckte om flickan, och att hon åt för mycket.
Hustrun talade om att maken ofta var häftig och våldsam och att makarna hade planerat att på sockenstämman i maj månad skilja Anna från deras hem och få henne att gå på roten och få underhåll likt de andra fattighjonen.
Ett andra vittne som var närvarande vid rättegången var grannen Carl som berättade att han frågat Haraldsson varför han hade behandlat flickan så omänskligt fått svaret: »Satan har ingivit mig det», och att Haraldsson förklarat att han själv ville dö. Han berättade också att Haraldsson ofta »lefvat ofredligt», i synnerhet då han hade förtärt brännvin, som han var mycket begiven på.
Johannes vittnade om att Haraldsson en kort tid före brottets begående förklarat sig missnöjd med det testamente som hans hustru fått efter sin första man. I detta testamentet fanns inskrivet att hustruns arvingar var berättigade att efter hustruns död, frånta honom egendomen i boet. Haraldsson hade berättat för Johannes när han forslade honom till tingsstället, att detta testamente skulle vara orsak till nidingsdådet mot flickan.
Ett annat vittne, Freding berättade att Haraldsson ungefär en månad före mordet, varit ängslig och annorlunda till sinnet och att han grämde sig över ett auktions inrop av en häst, där han ansåg att han hade bjudit för högt. Dessutom hade han yttrat att han var missbelåten med sin hustru och hågad att ta sig en annan.
Haraldsson berättade att han inte hyste något agg till Anna utan ångrade sitt brott. Han önskade inte hennes död och visade synbar ångest över sitt brott. Det hade enligt hans berättelse uppstått ett oemotståndligt begär att få dö en sådan död, som lagen utstakar åt dem som anhändar andra livet och att han genom detta skulle kunna bli salig. Det var av sådan anledning han i ett ögonblick bestämt Anna till offer för sitt beskaffade begär.
Han erkände sanningen av vittnenas berättelser och dömd enligt 12 kap. Missgärningsbalken »att för detta sitt brott, att sig själv till straff och andra till varnagel, sitt liv mista genom halshuggning och därefter varda steglad».
Domen underställdes Göta Hovrätt och Haraldsson fördes till Länsfängelset i Vänersborg i avvaktan på domens verkställande på Galgbacken i Skene.
Additional Hints
(Decrypt)
Aäe av fre giå thyn bpu giå eöqn ersyrkre gvyyfnzznaf une av aågg zåyra v qr byvxn fgrtra.