I Sverige användes milstenar från 1649 års Gästgivarordning till
1890-talet för att markera avstånd längs landsvägar och senare
häradsvägar. Genom stormaktstidens ökande centralförvaltning och
ökande resande, hade belastningen på allmogens skjutsplikt nått
outhärdliga nivåer och en lindring var oundgänglig. Det skedde
genom att Kronan införde (och strikt tillämpade) traktamenten och
resepenningar till sina ämbetsmän, vilket i sin tur skapade behov
av kunskap om avstånd i landet. Tidigare användes landskapsmilar,
som skiljde sig från landskap till landskap. Att överge de gamla
bekanta och erkända olika landskapsmilarna och övergå till en enda
gemensam mil, krävde konkreta och erkända markeringar som kunde
vinna allmogens förtroende. Lösningen blev milstolpar.
Milstolparna är oftast försedda med kunglig krona och monogram,
miltalet (1 mil - 1/2 mil - 1/4 mil), Landshövdingens namn samt
ibland även årtalet. Milstolparna placerades oftast i fundament
(postament) av kallmurad sten. Det är svensk gammal mil som avses,
vilket motsvarade 18000 alnar, alltså cirka 10 688 meter. På
1870-talet infördes den nuvarande millängden 1 mil = 10 kilometer.
Milstolpar är genom fornminneslagen 1942 lagskyddade fasta
fornminnen.
På denna milsten står inhugget: "AF 2 MIL IFRÅN UPSALA C.V.
ROOTH 1756"
Burken finns INTE i milstenens
sockel utan en liten bit därifrån.