En mörk kväll på senhösten 1851 var Johannes
Olsson på väg hem från ett besök på
Wickmanns lönnkrog nere vid Vänerns strand. Han tog den
långa men normalt sett säkrare landsvägen
istället för att gena genom skogen.
Han kom aldrig hem till den väntande hustrun och barnen.
Han hittades nästa morgon, ihjälslagen med en
gärdsgårdsstör.
Snart började ryktena gå på bygden om vem som
begått dådet. Olssons granne och fiskekamrat Anders
Danielsson pekades ut, och saken gick till rättegång.
Där friades Danielsson. Ingen annan åtalades, så
vi vet inte vem som höll i gärdsgårdsstören
den där höstnatten.
Rättegångsprotokollen finns bevarade. De ger en
detaljerad och fascinerande ögonblicksbild av livet i trakten
för drygt 150 år sedan.
Om du vill läsa mer om mordet och rättegången
kan du besöka hembygdsgården i Södra Råda.
Där finns en liten skrift som berättar historien så
som den kan rekonstrueras från
rättegångsprotokollen.
Cachen ligger nära det som idag är en skogsväg.
På den tiden var det stora landsvägen genom Råda.
Uppenbarligen har det en gång i tiden funnits än
ännu äldre väg, eftersom skogsvägens namn
är Nystigen.
Det finns inte många spår kvar av de torp och stugor
som en gång låg längs vägen. Vi kan inte
säga exakt var Johannes Olssons och Anders Danielssons stugor
låg, eller var mordet skedde. Cachen ligger på en
höjd som skulle kunna vara en resterna av en av deras
husgrunder. Själva mordet skedde inte långt
därifrån, i en av backarna på skogsvägen.
På ett av träden finns en skylt med namnet
Döbacken. Det namnet har inte med mordet att göra, som
man skulle kunna tro, utan syftar på en olycka med en
hästskjuts.
Today this is a peaceful track through the forest. In 1851,
however, it was the site of a brutal murder in the winter darkness.
The cache is placed at the approrximate site of the murder victim's
cottage.