Näset, eller
Bregårdsnäset som det egentligen heter är en
naturskön plats nära Karlskoga Centrum. Omgiven av
två badplatser sticker udden ut i sjön
Möckeln.
På udden huserar
flera av Karlskogas föreningar, bl. a Kanotklubben och
Karlskoga Segelsällskap. Vattnen runt Näset har fostrat
en av stadens OS-medaljörer, Agneta Andersson som som tog
dubbla OS-guld i Los Angeles 1984. Agneta har ytterligare ett
knippe OS-medaljer och ett VM-guld i prisskåpet och inom kort
kommer en staty av henne att resas på Näset.
Statyn, som är tänkt att göras
i brons och vila på ett betongfundament föreställer
Agneta Andersson när hon sitter och paddlar i en
kanot.
På Näset fanns
även ett av Karlskogas många bryggerier under senare
delen av 1800-talet.
Karlskoga Bryggeri
–
sedermera Ångbryggeri
På Näset, eller riktigare
Bregårdsnäset, nedanför kyrkbyn grundades år
1851 ett bryggeri av C. J. Otterdahl, som bildade bryggeribolag.
1875 inköptes bryggeriet av Karlskoga Handelsaktiebolag och
drevs af detta till 1880, då det såldes till kusinerna
Adolf & Erik Bergsten, vilka tillbyggde bryggeriet och
ökade tillverkningen. År 1892 ingick Petrus Nilsson
såsom delägare i Karlskoga bryggeri och blev dess
disponent. Den förste bryggmästaren var Adolf Bergsten.
Tillverkningen bestod av pilsner, Bayerskt öl, Iskällar-
och svagdricka. Bryggeriet hade en årlig tillverkning av c:a
3.000 hl av lager- och pilsneröl, svensköl,
iskällardricka, svagdricka och pilsnersvagdricka samt alla
slags läckedrycker och artificiella vatten till ett
årligt värde av 40.000 kronor. För driften
användes en elektrisk motor om 5 hk. Bryggeriet hade 10
anställda (1918).
Det
finns även en gammal sägen kring kyrkklockorna i
Karlskoga kyrka som berättar om varför
Bregårdsnäset i Möckeln aldrig riktigt
fryser.
Så här skriver folkskollärare P] Karlsson i
"Hembygdsjul" 1925:
"Tidigt undrade jag som pojke över, varför det
icke blev is på denna plats lika väl som på
övriga ställen i Möckeln, men den gamle fiskaren
Virelius, som bodde nära intill, kunde ge besked om saken. Se
det var så att när Karlskoga fått sin första
kyrka för mycke, mycke länge sen' så skulle det ock
ha en klocka, som fraktades dit på isen över sjön.
Den Helga klockan var mycket tung, och olyckan ville att strax
innan man nådde stranden brast isen och klockan gick till
botten. Man letade då länge och väl efter klockan
men allt letande var förgäves. När man äntligen
förstod att något övernaturligt var med i spelet,
vände man sig till en vis och klok man. Denne bad dem
söka på ett visst bestämt sätt så skulle
man finna klockan och kunna ta upp den. Men ingen finge säga
ett ord förrän klockan var på land, ty då
skulle den för alltid försvinna i djupet. Några
starka karlar sökte efter den vises föreskrifter och fann
klockan. Tysta som Egyptens mumier lyckades de hissa upp klockan i
vattenbrynet och togo säkra tag under klockans kant. Då
gav en av karlarna luft åt sin segervisshet med orden: 'Nu
har vi den lell'. I samma ögonblick gled den ur deras
händer och försvann för alltid i djupet. Klockan var
döpt till Karin och helgad åt den heliga Katarina.
Därav namnet Karis hôl".